Fröken Ångest.

En vecka i månaden flyttar hon in. Jag har inte bjudit in henne, jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg var jag träffade henne först. En dag var hon bara här, kom med alla sina väskor och bara flyttade in.
Jag sa att det inte finns plats, hon kontrade med att finns det hjärterum finns det stjärterum.
Så hon började kasta ut saker som hon sa jag inte behövde. Men det var mina saker, saker jag sparat på och saker jag samlat till. Hon tog min självkänsla, mitt självförtroende, min förmåga att lita på andra och mig själv och tillslut så tog hon min livslust. Hennes motivation var att eftersom hon kastat ut allt det andra så beövde jag inte livslusten längre...överflödig kallade hon den.
-Vad ska du med balklänning till om du ändå inte kommer gå på balen?

I helgen hade jag planer, jag hade en önskan och jag hade sparat på mig lite glädje och nyfikenhet. Idag stod hon utanför dörren med sina väskor.

-Meeen heeeej!!! Åhh det var så längesedan, jag har massor av saker att berätta.
Jag står och tänker, längesedan?? Jag har ju precis lyckats städa upp efter att du var här förra gången...

Så nu kommer helgen gå åt till att försöka hålla näsa ovanför vattenytan när jag hade satt fram emot att bada med ankor och skum...